Drömmar och verklighet
Efter min graviditet har jag förändrats, gått tillbaka till den jag var för 8-10 år sen. Den jag hade tappat bort. Glöden är tillbaka och det är roligt att rida igen. Jesper går bättre än någonsin, vi har en lång väg att gå men har i alla fall hittat varann och vi är helt klart på gång! Har hittat några knappar som gör stor skillnad. Nu när det är roligt igen har jag också satt upp nya mål både inom körningen och dressyren. Han har ju alltid varit ovillig i dressyren men nu verkar det som att han vill visa att han förstår och vet vad han ska göra. Han har lätt för att flytta framdelen runt bakdelen men bakkärran är jättestel. Alla hästar jag hittills ridit i livet förutom Ferrari har haft lättare att flytta bakdelen. Men jag antar att det kommer före i utbildningen och hästar som är inkörda är vana att flytta framdelen när de vänder runt med vagnen. Men nu har slanten trillat ner och bakdelen börjar bli smidigare. En annan knapp jag hittade av en slump var att han blir extremt lösgjord av att rygga. Det knyter liksom upp hela ryggen på honom och han blir till och med mjuk i munnen. Han blir piggare och känner sig antagligen själv mer rörlig. Helt annan häst. Plötsligt väcks gamla drömmar till liv...
Apropå drömmar så har jag ju alltid drömt om att skaffa valp, vara med från början. Slippa alla problembeteenden som de omplaceringar jag hittills haft burit med sig. Man har fått lära sig den hårda vägen hur viktigt det är att lära hunden rätt från början, hur söt den än är och hur mycket överseende man än vill visa. Jag var likadan med Ferrari, det jag inte önskade som beteende hos honom som vuxen hingst fick han heller inte göra som föl och unghäst. Men så behövde jag aldrig heller efterkorrigera ett felinlärt beteende. Använder samma tillvägagångssätt med Harry, min nya lilla valp. Hur söt han än är så får han inte vara i soffan och sängen, för när han är äldre kommer han vara i stallet och de tassarna vill jag definitivt inte ha i soffan. Har varit konsekvent från början och hade ifrågasätter det inte ens för han vet ju inget annat. Nu hoppas jag bara att jag gör alla rätt så han blir en trevlig liten individ för han är en handfull måste jag säga.
Tänk vad många av mina drömmar som gått i uppfyllelse. Träffat mannen i mitt liv, fått en underbar dotter, en egen gård med massor av djur, snälla trevliga hästar, en härlig trädgård att påta i. Allt detta och jag har inte ens fyllt 30! Så sluta aldrig drömma! Drömmar blir verklighet, förr eller senare.
