Den naturliga hästtrenden
Det har blivit väldigt "inne" med naturliga hästtrender, med allt från slow-feedingnät till barfotaverkning. Tyvärr har det lett till extremiteter där hästfolk av den äldre skolan nästan ligger i krig med de som kör bettlöst, barfota och kravlöst.
Jag har aldrig följt trender vare sig när det gäller utrustning eller hästhållning men jag har hela tiden försökt förbättra min hästhållning och ta del av forskning mm. Men redan som tonåring lockades jag av hur man kunde hålla hästar på ett sätt som för dom var mer naturligt. Att få vara ute länge på dagarna, vilket var ovanligt då. Hela barfotagrejen lockade också väldigt, det fanns ett stall i USA som hade dressyrhästar på elitnivå, skäckfärgade hingstar som var barfota året om. Jag var hänförd. Var det möjligt i USA måste det ju vara möjligt i Sverige. På den tiden klassades man nästintill som djurplågare om man höll hästar på lösdrift. Man menade att det var folk som inte hade råd att bygga stall och inte besatt tillräcklig kunskap om hur man tog hand om hästar som gjorde det.
Min första häst som jag först var medryttare på och sedan tog på foder stod hos en hästhandlare. Eftersom jag red honom varje dag ansåg man inte att han behövde vistas i hage dagtid. Dessutom var han hingst och behövde en egen hage och eftersom det fanns så många hästar i stallet på få hagar så fick han stå inne helt enkelt. Efter gymnasiet jobbade jag ett år på stall och hade med mig hingsten. Avelstona och unghästarna gick ut klockan åtta och fick absolut inte vara ute längre än till två. De skulle komma in och vila efter att ha varit ute så länge. (???) Ridskolehästarna skulle också in helst kl ett för att vila innan lektionerna började vid femtiden. Alla ponnyer gick inte ens med på lektion. Alex, min häst, gick dock ute till jag hade slutat vid fyra. Det pratades vitt och brett om detta och det var djurplågeri att låta en häst gå ute så länge. Jag brydde mig inte, jag visste att han mådde bäst av det. Till slut hittade min chef på att det var en fara för ridskolebarnen som kom tidigt att ta in en hingst i stallet och bestämde att han skulle in innan de kom, så då fick han gå in en kvart tidigare. Att han var den lugnaste och mest väluppfostrade hästen i stallet hjälpte tydligen inte utan det var bara för han var hingst. Märkligt nog försvann alla tankar om vila inomhus och djurplågari för att hästarna var ute många timmar när hästarna släpptes på sommarbete. (???)
Som tur är har tiderna förändrats. Jag är glad över att jag idag kan ha alla mina hästar på lösdrift och barfota. Jag utfodrar dem så naturligt som det går för deras välbefinnande och inte för att jag tror på en trend. Jag märker att de mår bra och det är bara det jag jobbar efter. Men jag har också full förståelse för att inte alla hästar kan vara barfota eller gå på lösdrift och jag dömmer inte heller den som väljer andra alternativ. Alla gör ju såklart det de själva tror är bäst för deras häst. Jag försöker dock hela tiden uppdatera mig vad gäller forskning och tester av olika slag. Ofta provar jag nya saker för att försöka förbättra min hästhållning.
Men jag rider mina hästar med sadel och träns, kör dem med sele och träns. Jag körde in Ferrari bettlöst för att min erfarenhet vid inkörning är att hästen kan streta emot i början och dra i bettet, kan hästen alla hjälper innan man stoppar in bett så behöver man aldrig dra hästen i munnen sen och på så vis får hästen en mjuk och lyhörd mun. Jag erkänner att jag har en bomlös sadel, den köpte jag inte för att de bommade sadlarna var sämre för hästen utan för att jag tänkte att Ferrari skulle ändras så mycket i kroppen under inridning och tillväxt att jag ville slippa byta sadel ofta. När han var klar skulle jag köpa en bra sadel med bom.
Jag har täcke på mina hästar när det är kallt och blött eftersom de går ute dygnet runt och aldrig får komma in och torka. Så nånstans ligger jag precis mitt emellan den gamla skolan och den "naturliga". Mitt mål är och har alltid varit att hästarna ska kunna bete sig så naturligt som möjligt och må så bra som möjligt. Jag är ständigt på jakt efter ny kunskap för att inte fastna i spår eller mönster.
