Alger och annat hokus pokus
Idag fick jag äntligen leverans från Khepri Foder. Algerna och de andra mineralerna är nu hemma och det känns absolut kanon! Ju mer tiden går desto närmre moder jord kommer jag. Jag har nog aldrig läst så mycket om örter och annat som under det sista året. Vilda hästar söker ju själva upp örter som de tycker att de behöver. Artbeståndet i våra svenska beteshagar har ju minskat markant med konstgödsel och hårt betestryck då många hästar ofta får gå på små ytor även på sommaren. Förra året snöade jag in mig helt på två växter som är giftiga för hästar; johannesört och allsikeklöver. Jag blev aldrig riktigt säker på att lära mig skilja på allsikeklöver och rödklöver men jag slet upp alla plantor som gjorde mig misstänksam. Johannesörten rörde hästarna aldrig. Inte ens shettisarna, när allt annat bete var slut i hagen, stod johannesörten fortfarande orörd.
Samtidigt som jag kämpade med att lära mig alla giftiga växter och sökte febrilt i hagarna efter minsta planta, försökte jag också lära mig vad som inte fanns där som hästarna kanske skulle ha nytta utav. Jag beställde hem frön och spred ut. Några giftiga växter, förutom johannesört, hittade jag aldrig. I Pat Colebys bok står det att johannesörten endast trivs på mark där det är brist på koppar. Alla mina hästar visar symtom på kopparbrist och de har ju levt på grovfoder och bete från gården nu i två år. Jag är otroligt nyfiken på vilka förändringar som kommer uppstå hos hästarna med de nya mineralerna. Särskilt med tanke på hur fin Jesper blev med Hippolyts foder, hoppas han blir ännu finare nu då. Han har ju ett ben som knäpper och enligt Pat C beror detta på brist på spårämnet bor. Bor finns i alger men jag beställde hem extra ren bor för att det verkar som Jesper har ett större behov än de övriga hästarna. Spännande som sjutton nu ju! (ok jag erkänner, jag är en nörd...)
