Det sista som överger människan är hoppet..
Vi kämpar på med rehabiliteringen jag och Firre. Vissa dagar är han halt, andra dagar inte. Han har blivit mer och mer harmonisk och det går bättre och bättre med träningen. Han stärker sig långsamt men det är en aning tungt att inte veta om han blir bättre eller sämre. Snart dags att åka till Helsingborg och röntga igen, så får vi se hur det ser ut på insidan. Bara att fortsätta hoppas... Tycker ju om min envisa lilla ponnyhingst :)
