När världen rasar samman

Min bebis växte upp och blev stor. Han är äntligen inriden, inkörd och har blivit en sympatisk liten hingst som ställer på det mesta. Efter inridningen under våren och sommaren fick han en månads vila, sen blev han halt i hagen. Eftersom hältan inte gett sig var det igår dags att åka till klinik och det blev röntgen när han inte visade något i kotleden.
Veterinären ser allvarlig ut och säger "Jag tror vi har hittat felet här, följ med mig så ska jag visa". Jag kände igen minen, det var samma min som när Rex fick sin dom. Jag var redan stum. Hon fortsätter: "Det är en cysta i lårbenet precis vid knäleden, prognosen för detta är väl inte jättebra". Hon förklarade vidare att det är max 50% chans att en operation hjälper och det är därför inte säkert att försäkringsbolaget täcker kostnaden. Man kan även kortisonbehandla leden bara för att hålla inflammationen borta. Han har fått kortison i leden nu och vi ska på återbesök om tre veckor och få bedömt om det ens är värt att operera beroende på hur han svarar på kortisonet.
Jag är nog chockad tror jag. Det är som en dålig film som jag väntar på ska ta slut. Ferrari och jag som skulle rida till Rom. Vi skulle prova att tävla distans. Livet är så hårt mot en ibland. Nu hoppas jag på mirakel!