Den senaste tiden...
....har flugit iväg! Nu är det höst och den är på något sätt välkommen. Jag älskar fina höstdagar när man kan dra på sig en tjockare tröja, njuta av solen och den lite bitiga luften.
Allr flyter på bra hemma som mammaledig och jag kan knappt fatta att Alma redan är två månader. Hon är en snäll och smidig bäbis som är glad och nöjd för det mesta. Mysigt nu när hon börjat le och följer en med blicken när man går förbi henne i babysittern. Hon har alltmer ljud för sig och i morse vaknade jag av att hon låg och gymnastiserade i sin säng och munnen gick i ett. När jag kikade över kanten till spjälsängen fick jag ett stort leende till svar och sen återgick hon till sin morgongymnastik. Mysfia.
Lille Harry sköter sig med. Han är jätteduktig på att göra ifrån sig ute och jag behöver bara gå ut med honom en gång på natten. Alma vaknar alltid samma tid varje natt så jag ställer alarmet en halvtimme innan hon ska ha mat så har jag lite tid med Harry ute eftersom han gärna jagar löv och bör på grus en stund när han ändå är ute.
Jag trodde nog det skulle vara jobbigare att ha valp. Men det kommer nog en tid när man får passa både på en krypande bäbis och en busig valp men då är han nog dels förhoppningsvis rumsren och dels så är man ju så van att ha båda så man vet inget annat.
Många tyckte att jag skulle ha väntat med valp men vad säger att det blir lättare sen? Nu när Harry behöver som mest påpassning för att bli rumsren så är Alma såpass liten att hon sover mycket. Perfekt faktiskt.
Har hunnit med en hel del ridning också sen jag fick börja anstränga mig igen efter operationen. Helt underbart att kunna släppa all passning och slappna av en stund i stallet och i sadeln. Orkar även verka hästarna själv igen och känner att jag blir starkare. Jätteskönt med tanke på hur handikappad jag var som höggravid.
