På gång
Jag har länge letat och längtat efter fler hönsraser. Vi har ju blandrashöns som vi köpt av ren välvilja egentligen men de har nog alltför många generationers inavel bakom sig. Hönsen och äggen blir allt mindre, konstiga proportioner och konstiga beteenden. De levererar ägg väldigt oregelbundet vilket inte fungerar när man har så många äggkunder som vi har.
Jag beställde ju avelsägg förra året där äggen inte kläcktes och besvikelsen blev enorm. Fick en ynka dvärgcochinhöna på 30 ägg. Sen fick jag en tupp av en bekant som skulle vara ren men när den blev tre gånger så stor som hönan insåg jag att jag får leta tupp på annat håll. Har sedan dess letat höns mest via facebook men inget har varit nära, även hönsbytardagarna har varit väldigt längt att åka till.
Men nu äntligen har jag hittat, förvisso en bit bort (en timme), men redan levande kycklingar av araucana, isbar och dvärgcochin. Hon hade även avelsägg av vaktel som vi kan kläcka själva. Även en isbartupp från en annan gård i närheten av den gård där kycklingarna finns så det blir en hel liten grupp. Om kycklingarna är hönor då dvs, vilket jag hoppas på. Så nu äntligen är jag på rätt köl igen. Har jag bara en liten avelsgrupp är det ju lätt att kläcka fram fler individer.
Andra raser som jag hoppas på framöver är några rena värphöns (typ lohman), sussex (köttras) och maraner. Anledningen är dels mångfald i äggfärg för det säljer väldigt bra, del köttrashöns till självhushållningen. Dvärgcochinerna är nog bara för att de är söta. :)
Nu längtar jag alltså till helgen och efter mina nya fina dunbollar.
