Hur gick det med hunden?
Vi hade ju en liten hund på prov här i påskas. Mysig och trevlig på alla sätt och vis men väldigt mycket att jobba med också. Ingen som helst grunduppfostran, grav separationsångest och kraftiga jaktinstinkter. Det innebar att hon inte gick att lämna en minut ens om hon satt bunden och man var två meter bort. Hon kunde ju heller inte vara lös och kunde inte kallas in. Jag känner att det räcker med en krävande hund och sen både valp och bäbis längre fram. Det skar i hjärtat men vi var tvungna att tacka nej. Man kan ju inte rädda alla heller. Dessutom vill jag verkligen kunna lägga tiden som krävs på valpen så det verkligen blir bra. Daisy tycker det är skönt att sitta i hundgården men det hade inte gått med den här hunden. På så vis får jag ju tid för valpen och barnet på ett helt annat sätt och Daisy får vara ute vilket hon trivs bäst med.
Sen kände jag lite med Flisan att rasen egentligen inte alls passar oss och jag hade aldrig ens tittat på den om inte den var avlivningshotad.
