Märklig känsla
Igår var jag på det stora ultraljudet man gör i vecka 18. Det visade sig att jag är i vecka 19. Jag är ju inte så hemma på sånt som hör graviditeter och småbarn till så jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av besöket. Jag har ju mått väldigt bra så här långt så tanken har ju slagit mig att jag kanske inte är gravid alls. Jag läste i foldern i väntrummet att det kunde ta tid innan man såg fostret om det var mycket vävnader i vägen. Samma ögonblick som hon satte apparaten mot min mage syntes hela fostret i sin helhet. Först var den helt stilla, men man såg hjärtat slå. Den blev lite sprattligare under tiden som barnmorskan försökte få alla mått vilket den inte ville ställa upp på. Otroligt overkligt att detta rörde sig inuti min mage. I slutet av undersökningen vände sig fostret så man såg det rakt framifrån, sköt fram ena armen och visade tummen upp! Lite roligt faktiskt. :)
