rimfrost

I fredags följde Vicky med hem för en aktiv eftermiddag. Vi började med fika, sen rid och körtur med alla ponnys och sen rev vi ut vinden i jakt på en växasäng till lilla Amanda. Skönt med lite mer plats på vinden. :)

 

Så otroligt skönt att komma upp på hästryggen. Det känns väldigt bra när man väl sitter där men vägen dit kan vara full av hjärnspöken. Det mesta är skräckscenarion gällande att vara gravid och ensam hemma och dessutom ute i skogen. Men med tanke på att jag nästan bara skrittar och hur gott det gör för ryggen så borde jag kravla mig upp så ofta jag kan och så länge som kroppen tillåter. Varför skulle jag ramla av bara för att jag är gravid? Jag har ju inte åkt av en enda gång hittills på tre år så varför nu? Snällare häst får man ju leta efter. Nepp får bli skärpning på den fronten! :) Rida alla dagar som ljuset tillåter.

 

Sune, stackars lilla Sune som kommit helt i skuggan av allt nu när Ferrari varit så dålig. Han rymde i tordags, när jag skulle köra in morgonhöet genom grinden tog han tillfället i akt att smita ut istället för att hålla de andra hästarna på avstånd för att ge mig fri väg som han annars brukar göra. När han kände fast mark under fötterna på grusvägen for han iväg men all världens fart! Han bockade och brallade som en fölunge och körde ett par varv fram och tillbaka innan han insåg att resten av flocken fortfarande var på fel sida om staketet. Då fick jag ta honom. Men han ville inte in i hagen, han ville nog hellre träna. Så när Vicky körde honom i fredags var han ganska laddad men väldigt koncentrerad på att göra alla rätt. Han sög på bettet och gick i fin form utan att egentligen vara ombedd att göra det. Mysiga ponny!