Motivation
Vi som har häst vet alla att motivationen kan komma och gå och särkilt under vintern när det är mörkt, blött och kallt! För min del ställer jag alltid av hästarna under december månad eftersom jag jobbar mycket och har det allmänt stressigt. Har aldrig velat stressa in hästarna på schemat och ställer därför av dem även om jag hellre hållt igång dem om jag kunnat. Det är ganska skönt att slippa känna att man inte orkar träna när man kommer hem från jobbet utan behöver inte ens tänka på annat än den dagliga skötseln. Man slipper kämpa med sig själv varje dag.
Men sen kommer januari, då vi har tämligen lugnt på jobbet. Då ska man hitta tillbaka till glädjen som får en att längta upp i sadeln igen. Januari började ju bra med ösregn varje dag och när snön väl kom blev jag liggande i influensa i drygt en vecka. Vi får helt enkelt satsa på februari istället!
Så som av en slump klickade jag in på en länk genom facebook. Hamnade på en blogg och läste om träning i spansk skritt och träning för hand. Mitt lilla dressyrhjärta började banka fortare och motivationsflaggan gick i topp! Så sugen på att träna har jag nog inte varit sen Ferrari var inriden och jag kunde rida ut på honom själv. Plötsligt fick jag hopp om hur jag kan fortsätta träna hästarna längre fram under graviditeten. Ridning vet jag ju att jag inte kommer klara hela vägen och inte körningen heller då "skumpet" från vagnen går illa åt ryggen. Men på marken kan jag ju stå, har saknat att träna hästarna för hand vilket jag gjorde väldigt mycket med min gamla hingst. Bla hade jag honom mycket lös i ridhus och hoppade små banor och tränade cavaletti. Jag sprang först och han efter! Måste varit en märklig syn men hjälp vad roligt vi hade! Det är mäktigt att träna en häst lös när man synkar varann och stort sett bara behöver tänka tanken så förstår hästen vad man vill att den ska göra. Dessutom gör den det för att den själv vill och tycker det är roligt, helt utan mutor eller tvång! Har haft en liknande relation med Ferrari men har fått jobba hårdare för att förtjäna förtoendet. Gamle Alex var en vänlig, mjuk gentleman. Sa nästan aldrig ifrån och ville vara en sann innerlig vän. Han ville också lära mig hur han såg på saker och ting, ville visa hur han observerade naturen omkring honom. Ferrari är mer av en eldig själ som är noga med att bli rättvist behandlad, om inte så får man veta med kraftiga besked!
Källan till min nya motivation kommer här! Hoppas att fler kan få nytta av den!
