Att bli rumsren...
Lille Harry går från att vara världens goaste, mysigaste valp till ett litet monster på bara några minuter. Efter sex dagar utan olycka inne satte han sig helt sonika på trägolvet i biblioteket och kissade. Jag sprang fram för att lyfta upp och gå ut med honom och han blev så snopen så han skrek. Men efter det har det inte hänt nåt mer inne... peppar peppar... :)
Jag är ändock förvånad över att det gått så bra. Inte alltför många olyckor inomhus sen han kom till oss. Han har förstått att man gör sina behov utomhus men han är ju trots allt en bäbis och ibland tror jag helt enkelt inte han tänker sig för.. Det bara händer. Men nu är det ett tag sen som sagt..
Till biten där han är ett monster. På seneftermiddagen vaknar nämligen en annan Harry. En självständig kille som springer upp i hästhagen och trycker hela munnen full med hästskit, ser till att han springer så långt ifrån mig att han hinner äta upp det innan jag hinner fram. Därefter springer han ner till kaninen, vars bur vi flyttar varje dag och där den har stått finns det fullt med goa pluttar. Jag har ju lärt honom att "ah-ah" betyder "låt bli/inte röra" och det vet han, men han gör det ändå om han får chansen. En riktigt rackarunge. Sen springer han flera varv runt huset i full fart. Det är liksom ingen ände på hans energi. Trodde jag valt en lugnare ras... Piew! Tänk då om man haft en border collie!
